Trots att jag är på semester så känns allt bara...skit. Så går det väl när man saknar någon till den grad att man vill gråta hela tiden - speciellt när personen verkar avsky en tillbaka.
Men, men någon gång måste jag också lära mig det här med kärlek och hur män fungerar. Cuz I never seem to.
Samtidigt som jag tänker på A hela jävla tiden, på allt vi kunnat göra här, "tänk om han var här nu, undrar vad han sagt" , "detta hade han nog gillat/inte gillat", på alla par som är här tillsammans och är söta, på alla familjet med sina barn.......så är det på något sätt skönt att komma bort. För jag tänker "han har inte ringt, för det är för dyrt"
0