Ja, ibland må jag verka nere. Ibland må denna blogg (och min förra för er som har hittat hit) vara så deprimerand e att man själv känner för att dö. Men jag har mina stunder, vill jag påpeka :)

Just nu känner jag mig lycklig. Fastän att jag är ensam hemma utan min nallebjörn som tycker att jag trashar honom för mycket i denna blogg. Han är inte så hemsk som man kan få bilden av när man läser vissa inlägg. Jag älskar ju honom för den han är, men vi umgås 24/7 och då kan det lätt bli så att man tröttnar på varandra.
men nu är han högt uppe i Norrland någonstans och man får lite distans då faktiskt. Det är rätt skönt på något sätt för man inser hur beroende man är av varandra =) (på ett bra sätt)

I alla fall så är jag glad att jag just nu har en fast inkomst. Den är låg och den kommer inte på sommaren men den finns där och ser till att mina räkningar blir betalda.
Hursomhelst. Det är skönt.

Det är också skönt att jag pluggar, det är så intressant. Det känns som att jag är påväg någonstans. Jag vet inte var, men jag är påväg :)
Allt känns inte lika hopplöst.

Samtidigt är vissa saker väldigt jobbiga, men jag kan hantera dem på ett annatt sätt nu än när jag är deprimerad.
Vissa saker är bara galna.
Jag har t.ex. extremt svårt för att se pansarvagnar för de påminner mig om kriget. Även om jag aldrig såg någon bli dödad kommer jag ihåg den rädsla jag kände när jag såg en pansarvagn. Gick och gömde mig och trodde att de skulle döda oss. Kollade vad de hade för färg på mössan, för om det var "rätt" färg var det ingen fara.
Detta upplever 100 000-tals barn idag. Och vi undrar varför världen ser ut som den gör.
Hursomhelst så har jag inte riktigt lärt mig att kontrollera det. När jag ser en pansarvagn börjar hjärtat slå fortare, det blir svårare att andas- som genom ett sugrör.
Idag visade vår lärare en film där en pansarvagn var med och då började det genast. Hur hanterar man en sådan sak?
Jag måste fråga min psykolog när terapin drar igång.

Men jag minns hur svårt allt var för en månad, två månader sedan. Hur jag inte orkade gå upp på morgonen eller hur gärna jag ville somna på natten. Hur allt kändes skit.
Det känns inte så längre.
Det är som en befrielse. Obeskrivligt.

Imorgon blir jag ensam åter igen. Ännu längre den här gången. A åker till Åre några dagar, hans familj har stuga där.
Jag önskar att jag också kom från en överklassfamilj som äger hus lite här och var. Helst i Spanien.
På tal om Spanien vill jag sååå gärna ner o träffa C igen. Hon e så underbar helt enkelt, så nära har jag aldrig kommit någon så snabbt. Jag saknar våra skoldagar då vi skrattade åt tyskan. Saknar vårt sug att gå till bästa krogen i stan. Saknar att gå o kolla på kläder tillsammans. Och festa tillsammans.
Saknar Spanien grymt mycket faktiskt, ändå vill jag inte flytta dit för det finns så mycket som jag saknar med Sverige.

Äsch. Nu blir jag ensam i några dagar. Inget tentapluggande denna gång och inget inplanerat så vi får se vad som händer. Förhoppningsvis tar jag tag i mig själv och tränar varje dag. Då har jag ju nåt att göra.
Kanske tar jag tag i den här designen och gör något kul , we'll see ;)

Just nu känner jag mig bara  less på allt och  alla. Orkar inte ta tag i nånting.
Dagen började med att min uppdragsgivare ringde. Jag hade försovit mig och var en timme sen. Fan vad jag hatar sånt. Så jag packade ihop min väska och tog en taxi ner. Väl där var spänningen kännbar, men jag kan inte göra så mycket mer än att be om ursäkt, right?
Sen har dagen bara gått utför. Tror helt enkelt att jag behöver mat. Har inte ätit på hela dagen.

Betalde dessutom räkningarna och ekonomin denna månad får mig att vilja gråta. Skulle på bal , som jag verkligen vill gå på men det ser inte ut att bli något med det med mitt lilla CSN-bidrag.

Pappa är jag grymt sur på och vill inte prata med. Men min syster tycker synd om honom...

Oh well. Nu ska jag nog bara gå o lägga mig i sängen och stirra ut i tomma intet.

Just nu är jag så nervös att jag håller på att spy. Detta kommer inte sluta bra känner jag. Jag borde inte vara såhär nervös inför en tenta. Men, jag är det. Bah. Hela kvällen har jag typ skakat och känt en grop i magen. Känns som att det kommer gå åt helvete. Men jag får inte tänka så, för då händer det ju.

FAN!!
 Wish me luck

OKEJ. Då är det bekräftat. Jag hatar att vara ensam. Jag drabbas av en sorts panikångest. Okej, inte riktigt. Men nästan. Jag ogillar det verkligen. Känner mig så grymt ensam just nu och ja, jag vet inte vad jag ska göra.
Var bara tvungen att skriva av mig.

Just nu sitter jag i skolan och tråkar. Väntar på att Alex ska bli klar så vi kan gå och skriva in oss på nationen och gå hem. Jag är så gudomligt trött. Och senare ska jag jobba och ännu senare ska jag träna. En busy dag. Imorgon ett för mig ganska viktigt möte med en framtida eventuell uppdragsgivare. Min rumpa är blå. Jag har ett stoooort blåmärke där i alla fall som inte är nådigt. Slog in i någonting när vi var ute och jag skulle sätta mig.

Sandra blev för övrigt utslängd. Way to go hun! Hon säger till mig att behärska mig men hon kunde minsann inte hålla sig själv. Mitt temperament kanske går att tygla trots allt?
Det var iaf så att en kille kom och drog ner henne för att dansa med henne. Drinkslampa som hon är frågade hon om en drink och när killen vägrade gick hon. Då börjar han skrika "Fitta ska vara gratis". JAG blev urlack. Men höll mig. Sandra blev galen och jag försökte stoppa henne men hon gick och hällde killens öl över honom. Det var nice.  Han kom då och hällde öl över oss alla tre och jag blev så grymt lack.  Men istället för att mörda honom sprang jag och kallade på en vakt.
Han var helt på killarnas sida. När jag frågade om han tyckte om det var ok för tjejer att bli kallade fittor osv osv sa han "ni har folk som talar emot er". Det visar sig senare att han känner den korta fula smurfen som Sandra hällde öl på.
Så typiskt. Så Sandra åkte ut och vi följde ju såklart med. Men vi stod utanför och väntade på att smurfen också skulle komma ut. Det tog en halvtimme ungefär. Vi följde efter honom för att göra honom rädd och tro mig, smurffan var rädd. Han vände sig hela tiden om och sprang sedan till några vakter å Ètage. Hahaha. Åh.

Vi fortsatte kvällen på Burger King där vi träffade några snubbar som var ganska så packade. Jag sa åt personalen att "inte servera så mycket djur". De skrattade åt mig :(

Idag var det skola. Fast dagen började med att jag åkte till Staffanstorp där Linda fixade mitt hår, hon ska ju göra sitt gesällprov om någon vecka och jag ska vara modell åt henne där. Jag gick iväg med värsta uppsättningen kl 11 på morgonen. Snacka om att jag fick några blickar på mig. Folk måste ha trott att jag var galen när jag gick där med min glammiga frilla.
Men skitsamma, lite vardagslyx är aldrig fel.

Vidare till skolan hade vi ett grupparbete som vi skulle redovisa på seminariet. Det gick ganska bra. Den ena gruppen var helseriös och bara kysste vår mentors fina lilla rumpa hela tiden.


Idag kom då äntligen mina underkläder som jag skrev om i ett annat inlägg. Jag höll på att flabba ihjäl mig. Kuporna var inte större än en AA-kupa på H&M. Och jag överdriver inte ens. Mina tuttar ramlade ut. Måttet under bysten var nog motsvarande 95 i behåar. Jag har 75.
Jag förstår inte logiken. Men jag förstår att en man har gjort dessa underkläder. En oskuld. För han har nog aldrig sett hur en kvinna ser ut. Herregud. Har iaf mailat och frågat om jag får lämna tillbaka grejerna. Eller jag SKA lämna tillbaka den för det var en grej där sömmen var sönder.

Imorgon ska jag iaf ut på stan med Linda, sen fixa håret hos Linda igen och på kvällen blir det utgång med Sandra. Utan att bli utslängd. Jag lovade:

Sandra säger: och vi ska stanna kvar där inte bli utslängda haha
A! säger: nej. jag lovar
Sandra säger: imorgon ska vi ha glada lördagen vad folk än säger så ler vi och säger skål, uppfattat ?
A! säger: i will do my best
A! säger: hahaha mm
A! säger: "hora"
A! säger: :D "skål"!

På lördag skulle jag fotas. Har köpt underkläder och grejer och allt och så meddelas jag idag att det är inställt. Fan vad sur jag blir på sådant. Folk som kommer på det några dagar innan bara. IIIH.

Köpte en sådan här
<<<--- och jag längtar tills den kommer. Vi får se, jag verkar tydligen inte så het i underkläder för jag får aldrig den respons jag vill :P men vi får se som sagt.

Satt och läste lite bloggar innan, bl.a den unga mamman som ni säkert känner till. Jag vet inte om jag är mer patetisk som tycker lite synd om henne eller om vad. Det är nog jag. Men jag vet inte. Jag har absolut inget emot "unga" mammor, men när det rör sig om barn som får barn (som t.e.x 14-åringar) så kan jag inte hjälpa att jag blir upprörd.
Jag tror helt enkelt inte att en 14-åring kan vara en mamma. Jag var mogen för min ålder när jag var 14 men ändå LÅNGT ifrån den jag är idag. Och jag tror att de flesta känner så. Jag stör mig på folk i den åldern som säger att de är lika bra mammor som 25-30 åringar.
NEJ, det är ni INTE. Som 25-30-åring har man mer livserfarenhet, man vet vad man gör, man har andra värderingar i hur man ska uppfostra sitt barn, du har bättre ekonomi, du bor inte hemma och framförallt stannar man oftast inte i samma förhållande som man var när man var 14 år gammal.
Samtidigt är jag lite kluven för jag läste i ett reportage att folk hade försökt övertala henne till abort väldigt mycket. Jag vet inte, jag tycker bara inte att man lägger sig i folks liv på det sättet. Man kan låta dem ta sitt eget beslut, men samtidigt vill man avråda..
Ja, jag vet inte.
Det känns som att man i alla fall ska ha gått klart gymnasiet innan man får barn?
Som sagt, jag vet inte.

dagen spenderades på IKEA.
Jag har konstaterat att jag inte förstår mig på män. Eller den mannen jag lever ihop med i alla fall.
Jag förklarar för honom hur jag vill ha det, ordagrant. Han säger att han ska bättra sig men beter sig precis som vanligt. Jag är så gammeldags. Jag vill liksom ha en gentleman. En romantisk man. Samtidigt som han inte ska vara cheesy. Men allt jag får är precis tvärtom. Dörrar smälls igen framför mig. Jag får bära allt, även om jag redan bär saker och han inte gör det. Jag får ta hand om allt. Jag får sköta allt.
Jag orkar bara INTE! Det gör mig så trött. Men, men jag får leva olycklig. Vad spelar det för roll anyway?

Så nu sitter jag här och väntar på att A ska vakna. Tänkte hinna till IKEA men det kan jag bara drömma om så länge han sover. Katterna slåss som några jävla sumobrottare.
Jag är deprimerad. Jag har ingen aning om varför men det är jag i alla fall.