Nu stänger jag ner denna blogg.
Startar en ny som människor inte känner till för jag behöver skriva av mig med jämna mellanrum.  Vare sig det är "löjligt" eller inte.

Ciao!

Känner mig så jäkla ensam nu. Orkar bara inte.
Men jag antar att det bara är att börja vänja sig nu.

Jag är så trött på alla mardrömmar jag har. Jag orkar inte ha dem mer.
Inatt till exempel drömde jag att en sak som gjorde mig så grymt ledsen hade hänt att jag i drömmen slog sönder min arm på en glasflaska som jag skar mig med så att jag höll på att förblöda. En person sa "äh, hon är bara dum när hon håller på så låt henne dö" och jag blödde och jag blödde och jag höll på att förblöda. Då ringde jag honom och sa hejdå när jag låg på golvet i en pöl med blod.

Sen vaknar jag. Och jag vill bara gråta. Jag orkar inte ha såna här mardrömmar....

Det är ganska sorgligt att se en människa förvandlas så.
Från någon som man såg upp till, älskade och beundrade till någon som bara gör mig arg, ledsen och förbannad.
Och jag kanske var naiv när jag tänkte att det här skulle funka utmärkt. Jag var nog bara så blåögd. Inget kan funka om förutsättningarna inte är desamma. Du har blivit så tragisk.
Så arg, så sur, så introvert, så egoistisk. Du gillar att peka fingrar. Bestämma att "Nu är detta ditt fel, så att du vet".
Jag vet inte vad som har hänt med dig sedan nyår. Det har bara varit en spiral rakt ner, där du hjälpt till att förstöra mig, förstöra allt jag någonsin har gillat med mig själv.Där du har förändrats till oigenkännlighet, en person jag inte känner och inte vill lära känna. Du har blivit så motbjudande. Och det är så synd, för du hade verkligen något innan. Du hade potential att bli en underbar människa och en underbar man. Och så kastade du bort det och blev den du är idag.
Nej, jag är inte över dig än, jag älskar dig fortfarande mer än jag någonsin älskat en man.
Men jag ogillar den människa du är idag. Jag gillar bara idén av hur du brukade vara.
Och du har gjort det ganska klart att du inte kommer att förändra dig. Och varför skulle du? Detta är ditt nya jag.
Innan tänkte jag mycket på att jag förlorade min bästa vän samtidigt som en bra person försvann ur mitt liv.
Men du är varken eller längre. Du är inte min bästa vän längre, för du lyssnar inte när jag pratar. Du bryr dig inte om mig. Du frågar aldrig hur jag mår. Du hör knappt av dig.
Och du är ingen bra person längre delvis på grund av ovanstående orsaker men också för saker du säger, inte bara om mig men om allt annat....
Det märks att du inte älskar mig tillbaka längre. Det märks så väl.
Av alla förutom dig själv.

Jag vet varken ut eller in längre.
Saker börjar komma tillbaka. Jag kommer ihåg anledningarna till att jag satte mig ner och sa att det nog får vara slut.
Nej, det var inte de konstanta bråken som aldrig ledde någonvart.
Det var allt det andra.
Allt klagande på hur dålig jag är på allt. På att diska, på att städa, på datorer...vad du än kom på så var jag dålig på det och du påpekade gärna det. Komplimangerna dog. Det kändes. Jag tror inte jag har hört något positivt om mig själv på hur länge som helst. Förutom vid tröstförsök som ändå aldrig funkar. Då är jag "stark". And that's about it.
Har jag någonsin fått höra.."vad söt du är idag"....eller..."vad fint ditt hår är så" eller "vad snäll du är" eller vad fan som helst?
Och jag försöker ge något hela tiden. Och du bara tar. Som om det vore självklart att bara ta, ta, ta.
........Och så är det JAG som är en egoist.
När jag kramar dig är jag klängig, när jag säger att jag saknar dig säger du "mm, det blir så". när jag säger att jag älskar dig säger du "mm". När jag undrar varför du inte hört av dig på 24 timmar trots att jag smsat och ringt är det jag som är dum och egocentrisk.
Slösa inte min jävla tid.

Fyfan vad trött jag är.
Du tror att jag är dum men jag vet nog, jag vet var fan skon klämmer.
Men jag tänker fortsätta spela dum tills du är man nog att berätta.
Så som du beter dig beter man sig inte mot någon man "älskar".
Jävla bullshit alltihop.
Fuck you

Blir så ledsen ibland. Först pratar man med folk som får en att må så bra. Man är glad. Man ler åt allt och mår allmänt bra.
Sen kommer det folk som måste trycka ner en igen.
Alltid samma sak.
Så nu tänkte jag blanda ut min pepsi med lite vodka.

Blir så ledsen av allt. All jävla brist på kärlek som ständigt visas. All likgiltighet.

Du tar mig för givet.