Idag vaknade jag. Mådde helt okej. Och sen gick det åt helvete framåt kvällen.
Har tappat lusten till allt. Helt plötsligt, utan förvarning.
Så jävla förbannad på allt. 
Orkar inte

Jaha, så basically händer inte särskilt mycket i mitt liv. Jag känner mig någorlunda psykiskt frisk (ta i trä) men känner mig ändå inte lycklig. Är jag en sån person som aldrig är nöjd eller behöver jag helt enkelt se över mitt liv?
I don't know och hur ska jag veta?
Jag funderar på att boka tid för en psykoanalys, lära känna mig själv och sånt ni vet.
Mest orolig är jag dock för min pengasituation i sommar eftersom jag inte har ett j-a jobb! Har sökt till en kurs men det innebär bara att jag får csn i juni också. Hoppas att mitt företag börjar gå bättre och bättre så att jag kan leva på det under de tre månaderna.
A fick ett erbjudande att vara försökskanin och får tiotusentals kronor för det men han vägrar.
Fatta hur avundsjuk jag är! Jag vill sälja min kropp till forskning! Ta vad ni behöver men ge mig pengar ungefär.
Han kan gott och väl leva på dem pengarna resten av året och ändå kunna göra precis vad han vill.
Men nej..
BAH, varför kan inte jag vara med i sådant då undrar ni? Well, jag tar medicin och då är man inte välkommen :(

Jag undrar ganska ofta hur små saker har påverkat mitt liv. Tänk om det aldrig hade varit krig i Bosnien t.ex.? Då hade jag förmodligen aldrig bott i Sverige, inte kunnat något annat språk än serbokroatiska och engelska. Möjligtvis något till om jag verkligen gillade språk.
Jag hade aldrig träffat alla människor jag har träffat, hade aldrig haft de kompisar jag har.
Sen kommer vi till små saker - tänk om jag inte befunnit mig där vid den tidpunken...hur hade mitt liv sett ut då?
Sånt gör mig galen för jag tänker på det hela tiden. Inte för att jag är missnöjd med mitt liv men jag är nyfiken. Hade det kunnat vara mycket bättre? Hade det kunnat vara sämre?
Okej, hade vi inte flyttat hit hade jag kanske varit död  - vem vet.
Det är läskigt att tänka sånt.

Ååhhh vad jag vill flytta utomlands! Orkar inte vara kvar här i kalla, tråkiga Sverige. Vill ge mig ut i världen, se saker , lära mig saker, träffa folk. Som i Spanien. Det var så jäkla gött där. Framför allt saknar jag att man kunde gå ut i tröja och jeans denna tiden på året.
Men nu när jag redan varit i Spanien dras jag åt USA. Man bara tittat på de jävla paparazzibilderna på kändisar och de går runt i kortärmade tröjor och solen skiner. Fan vad avis jag blir.
Förmodligen hade jag också gjort just detta om det inte hade varit så att jag har två små liv som jag måste ta hand om. Mina katter alltså. Inga barn.
Var utan dem i Spanien i 4 månader och saknade dem sååå mycket. De är mina bebisar!
Och visst, man kan ta med dem utomlands men jag vill inte plåga dem med en lång resa, karantän och allt vad utomland betyder för en stackars katt som knappt har sett innergården här utanför.
Jag vet inte, jag vill bara BORT härifrån känns det som.
Kanske behöver jag bara ut och resa. Tänkte börja spara ihop pengar till att åka till London senare i vår. Har aldrig varit i England och det hade ju varit grymt :)
Får se vad det blir av mina utomlandsplaner helt enkelt.

Vad är egentligen poängen med att vara i ett förhållande?
Vad får man av en partner som man inte kan få av sina vänner, en sexpartner eller sin katt/hund?
Ain't a shit förutom att man har någon att bråka med och någon att dela hyran med.

Orkar inte ens skriva vad som hänt men idag är jag verkligen inte alls glad eller på något humör som helst.
Vill mest av allt lägga mig ner och gråta känns det som.
Men det kommer inga tårar. Det blir ju så ibland.

Känner mig bara så oviktig och har kommit fram till en stor orsak för mitt självförtroende. Eller rättare sagt bristen på det. Men det är ganska svårt att göra sig av med.
Man kan inte förändra det som har varit och alla orsaker för min brist på självförtroende. Och jag känner mig för svag för att göra något åt framtiden, att stoppa spiralen.

Det är en annan konstig känsla inom mig. Jag är totalt orklös  till allt när jag är deprimerad.
Visst har det varit så tidigare, men tidigare har jag i alla fall haft orken att vara arg, att skrika, att gråta, att slå och att skada. Men det har jag inte längre. Känns som att jag gett upp.

Jag känner mig helt död. Man bränner ju galet mycket kalorier när man shoppar. Synd att det oftast kostar mer än ett gymkort, men men.
I alla fall. Jag shoppade så mycket och har nu ångest. Främst för att jag köpte grejer på Body Shop för 450 spänn. Vadå onödigt liksom? Jag behövde egentligen bara en ansiktskräm och en bodylotion men kom hem med en handkräm och en fotfil också. Och så fick man en gåva för att man handlat för över 400 kr. Men ändå!
Utöver det köpte jag nya träningsbyxor eftersom jag inte har några passande för tillfället. En lång kofta och två långa linnen från Gina Tricot och 2 halsband samt ett par örhängen från Indiska.
Ja, det var kanske inte en massa, men jag har inte shoppat saker på månader så för mig var det faktiskt en massa.
Fast ändå så är jag inte 100% nöjd, hade velat ha fler tröjor.
SKITSAMMA.

Över till något annat så har jag haft ont i magen i över en vecka. Jag börjar bli lite orolig för jag får såna jävla kramper titt som tätt. Känns som att någon tar min magsäck och mina tarmar och allt vad fan som finns där inne bakom allt fett och bara klämmer åt så hårt det går.
Dessutom är min mens sen. Ungefär en vecka sen tror jag. Not good.
Å andra sidan lever jag typ ett celibatliv så det har nog inget med bebisar att göra ;)

Orkar nog inte bjuda ut A på dejt ikväll trots allt. Jag är alldeles för trött, vi får ta det imorgon istället känner jag.

Blev väckt av en elektriker imorse som skulle fixa vårt konstiga elnät. Heter det så? Elnät?
Skitsamma.
Kunde inte somna om så jag har varit vaken sedan 9. Rekord.
Just nu är jag grymt uttråkad. Känner för att gå ut på stan men samtidigt inte. Och så slog det mig att jag bara har 2-3 kompisar i denna stad. Hur tragiskt är inte det? Och ändå har jag bott här i snart fem år.
Jisses.
Jag är inte ens osocial.
Jaja, det löser sig nog. Ikväll tänkte jag överraska A lite, bjuda ut på middag eller så :)
Hoppas inte han hinner läsa här bara.


Jag har spenderat dagen i mina underkläder. Oborstade tänder och plockat in den rena tvätten som blev ren för över en vecka sedan men som inte fick se garderoben förrän idag. Katterna hade legat på den så den var alldeles katthårig också. Fick man sitta där med en såndär klädvårdsrulle och rulla för fulla muggar.

Äh. Nu går jag ut.

Ciao

Idag skulle jag ha en liten frukostdejt med J. Men jag försov mig. Som vanligt. Hon ringde som tur var och jag kom dit 20 min senare. Snabbt jobbat av mig.
Så där satt vi och snackade skit och åt frukost och delade allt möjligt skvaller inom glamourmodell-världen. Det blev en hel del skratt.
Hon frågade även om jag ville med på en eventuell FHM-turné senare i vår, men nej, jag känner att det där aldrig har varit något för mig. Speciellt inte i denna tidpunkt av mitt liv då allt känns kaos och uppochner med mig själv.
Det sista jag vill ha är uppmärksamhet från kåta små smygrunkande pojkar som vill klämma på ens bröst.

Det bästa på dagen var nog när vi diskuterade Bingo Rimérs....tillgångar. "TIllgångar".
J: En kompis skickade över bilder på Bingo i morse...på hans....
Jag: Jaaa, jag vet har också sett dem hahaha
J: DET VAR BLAND DET MINSTA JAG SETT! .......Alltså herregud.
Jag: HAHAH jaaa, eller hur!
J: Alltså...seriöst. Vilken liten kuk. Helt liten och rosa.
Jag: Ja, man kan ju konstatera att hans sexpartners inte ligger med honom för att njuta i alla fall.

Idag är en dag då jag bara inte har lust till någonting. Är så jävla arg på mig själv att jag jämnt låter folk förstöra mitt humör.
Och jag är så besviken på mig själv för att jag inte mår bra. För det är mitt eget ansvar att se till att jag mår bra. Att omringa mig med människor som är bra för mig och som hjälper till att få mig att må bra.
Inte tvärtom.

Somnade tidigt igår och sov i typ tolv timmar. Och då var jag fortfarande trött.
Sen dess har jag bara suttit här och självdött framför tvn och bråkat med min s.k pojkvän.

Vet inte ens hur jag har lust att stanna kvar i denna jävla lägenheten idag. Men samtidigt har jag ingen jävla lust att gå ut heller.
Just nu suger allt. Tack vare en enda person som inte ens är värd det.

Idag orkade jag äntligen ta tag i denna design. Så nu är den klar :) ÄNTLIGEN!
Me hopes you like it, I do!