Jag mår så dåligt ibland. Om nätterna. Min kropp är så spänd. Jag börjar darra. Jag får kramper. Bara för att jag mår som jag gör. Är så jävla trött på att aldrig kunna somna.
Ännu tröttare är jag på människor som säger "jag önskar att jag kunde hålla om dig" och sen ändå fullständigt skiter i om vi ses eller inte. Om de får hålla om mig och krama mig eller inte. För somliga spelar det väl ingen roll.
Varför känns det alltid som att jag är den enda som vårdar mina förhållanden? I de flesta relationer jag haft. Det är allt jag som får pusha att man ses. Jag som får pusha fram känslar. Jag som får pusha fram ALLT.
Kanske förväntar jag mig för mycket. Kanske är det inte så att man faktiskt kan förvänta sig att folk visar kärlek, att de visar att de saknar dig genom att ...oh I don't know....SES?

Nu får det vara nog. Tänker inte vara någon sucker längre. Älskar man någon får man se till att vårda den relationen och visa sin kärlek också. Några andra människor behöver jag inte i mitt s.k liv.