Jag är en problematisk människa. Ständigt är något fel. Ständigt går jag runt och försöker hitta fel som kan appliceras på mig och plötsligt är allt fel - mitt utseende, min utbildning, min vishet, min brist på vishet...ja ni fattar.
Men det är en sak som ständigt återkommer och det är kärlek. Jag är olyckligt kär helt enkelt. Så känns det i alla fall...
Jag vill inte trampa på någons tår men ah.....det känns inte som att jag får någon kärlek tillbaka..någon respons på kärlek, saknad, ömhet...