Hopp...

Nu hänger allt på hoppet. Viljan. Orken.
Jag håller mina tummar och hoppas att det här löser sig. Att man kan pussla ihop det sista och börja om tillsammans. Istället för att börja om själv, jag kommer inte orka det. Inte just nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0